Ullkardborre
Arctium tomentosum
En ståtlig kardborre med rosalila blomkorgar insvepta i spindelvävslik ull. Ett kärt mål för humlor och fjärilar på sensommaren.
Delvis ätlig
Kännetecken
Ullkardborre är en kraftig tvåårig ört. Första året bildar den en bladrosett, andra året en grenig stjälk. Bladen är stora och hjärtformade, gröna på ovansidan och gråludna på undersidan.
Det som skiljer den från andra kardborrar är blomkorgarna. Holkarna är klotrunda och täckta av ett tätt, vitt nät av spindelvävsliknande hår, och det är dem arten har fått sitt namn efter. Holkfjällen slutar i små hullingförsedda krokar. Blommorna i korgarna är rosa till rödlila.
Var den växer
Arten trivs på kväverik mark i människans närhet, till exempel vid gårdsplaner, vägkanter, avstjälpningsplatser, hamnar och stränder. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige men finns spridd längre norrut.
Ofta växer den i stora bestånd där marken har störts och gödslats under lång tid.
Blomning
Ullkardborren blommar från juli till september. De ulliga korgarna syns tydligt redan när de är knoppar. När fröna har mognat sitter de taggiga korgarna kvar på den vissnade plantan långt in på vintern.
I köket och i buketten
Kardborrar har en lång historia som matväxt. Roten från förstaårsplantor kan skalas och kokas eller wokas och smakar mildt nötigt, ungefär som den odlade gobon (Arctium lappa) i det japanska köket. Unga, skalade stjälkar kan tillagas som sparris.
Varning: Ät bara delar från plantor som du säkert har artbestämt. Unga bladrosetter utan blommor kan vara svåra att känna igen och förväxlas med andra arter, och rötter bör inte samlas från förorenad mark vid vägar eller soptippar. Ät måttliga mängder om du inte har ätit kardborre tidigare.
Torkade blomkorgar och stjälkar ger en vildvuxen, strukturrik känsla i torrbuketter och höstarrangemang.
Pollinatörer
De nektarrika blommorna lockar humlor, bin och fjärilar, särskilt under sensommaren när andra blommor börjar ta slut. På hösten plockar fröätande fåglar, som steglits, fröna ur korgarna.
Kul att veta
Kardborren sprider sina frön genom att hela korgen fastnar i pälsen på förbipasserande djur. Det var just den här tekniken som inspirerade George de Mestral att uppfinna kardborrebandet. Han såg i mikroskop hur de små krokarna fäste i öglor av tyg och hår.
Namnet kardborre kommer av att korgarna liknar en karda, ett redskap med taggar som förr användes för att karda ull.