Tusensköna

Kännetecken

Tusenskönan är en låg, flerårig ört med en bladrosett av spatelformade blad nere vid marken. Från rosetten växer bladlösa, håriga stjälkar som var och en bär en enda blomkorg.

Blomkorgen har en gul mitt av diskblommor omgiven av vita strålblommor, som ofta är rosa- eller rödaktiga på spetsen och på undersidan. Det latinska namnet säger mycket: bellis kommer av latinets bellus, vacker, och perennis betyder flerårig.

Var den växer

Arten är vanlig i södra och mellersta Sverige och mer spridd längre norrut. Den trivs där gräset hålls kort, till exempel i gräsmattor, parker, på vägkanter och i betesmarker.

Tack vare den platta bladrosetten klarar den sig bra trots att den klipps eller betas.

Blomning

Tusenskönan har en mycket lång blomningstid och kan blomma från tidig vår till sen höst. Blommorna öppnar sig i solljus och sluter sig på kvällen och vid mulet eller regnigt väder.

I köket och i buketten

Unga blad och blommor är ätliga och kan användas råa i sallader eller som dekoration på smörgåsar, soppor och bakverk. Bladen kan smaka något beskt, så de passar bäst i små mängder tillsammans med mildare grönt. Plocka bara växter som du säkert har artbestämt, och undvik platser som kan vara besprutade, gödslade eller förorenade, till exempel vägkanter och hundrastplatser.

I buketten gör sig tusenskönan bäst i små, lågmälda arrangemang, och den är en klassiker att fläta kransar av.

Pollinatörer

Blommorna besöks av blomflugor, andra flugor och mindre bin. Eftersom tusenskönan blommar så länge är den en värdefull nektarkälla både tidigt på våren och sent på hösten, när annat är knappt.

Kul att veta

Det engelska namnet daisy kommer från fornengelskans dæges ēage, "dagens öga". Det syftar på att blomman öppnar sig med dagsljuset och sluter sig när det blir kväll.

Att låta delar av gräsmattan växa och bli en tusenskönematta är ett enkelt sätt att få både blommor och insektsliv på gården.