Tulkört

Kännetecken

Tulkört är en flerårig, upprätt ört med ogrenade stjälkar och motsatta, äggrunda till hjärtformade blad med spetsig topp. Bladen är mörkgröna och lite läderartade, och plantan växer ofta i täta, buskliknande bestånd.

Blommorna är små, gräddvita till gulvita och stjärnformade med fem flikar. De sitter samlade i små knippen i bladvecken. Efter blomningen bildas smala, spetsiga fröbaljor. När baljorna spricker på hösten kommer fröna fram, och de har en tofs av vita, silkesglänsande hår.

Var den växer

Tulkört trivs där det är torrt, soligt och gärna kalkrikt, till exempel på klipphällar, i rasbranter, på steniga sluttningar och torrängar och i glesa skogsbryn. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige, särskilt i kustbandet och på Öland och Gotland.

Plantan har ett kraftigt rotsystem som gör att den klarar långa perioder av torka på tunna jordlager.

Blomning

Tulkört blommar från juni till augusti. Blommorna är diskreta men många, och ett bestånd i full blom kan ge ett ljust skimmer över en klipphäll.

Under sensommaren och hösten mognar fröbaljorna. När de öppnar sig sprids fröna med vinden, buret av sina silkeslena hårtofsar.

I köket och i buketten

Varning: Tulkört är giftig i alla delar och får inte ätas. Förtäring kan ge kräkningar och diarré, och större mängder kan ge allvarligare förgiftning. Var försiktig så att barn och husdjur inte smakar på den.

Växten hör alltså inte hemma i köket, och den passar inte heller i buketter som står nära mat. Den gör sig bäst där den växer. Studera gärna de vackra fröbaljorna och de glänsande fröhåren på hösten, men tvätta händerna om du har hanterat plantan.

Pollinatörer

Tulkört pollineras främst av flugor som lockas av blommorna. Liksom flera andra oleanderväxter har tulkört pollen som sitter samlat i små paket, så kallade pollinier. De fastnar på insekternas ben och följer med till nästa blomma.

Tulkört är också värdväxt för larverna till nattflyet tulkörtsfly, som har fått sitt namn efter växten.

Kul att veta

Det vetenskapliga släktnamnet Vincetoxicum kommer från latinets vincere (besegra) och toxicum (gift). Förr ansåg man att roten fungerade som motgift mot ormbett och andra förgiftningar. Det är ironiskt, eftersom tulkört själv är giftig.

Tulkört räknades tidigare till familjen tulkörtsväxter (Asclepiadaceae). I dag förs den till oleanderväxterna (Apocynaceae), en familj som också innehåller sidenört och oleander.