Toppdån

Kännetecken

Toppdån är en ettårig ört i familjen kransblommiga. Stjälken är fyrkantig och har styva, stickiga hår. Lederna under bladfästena är tydligt uppsvällda. Bladen sitter parvis mitt emot varandra. De är äggrunda till lansettlika och har sågtandad kant.

Blommorna sitter i täta kransar i bladvecken, särskilt i toppen av plantan. De är små och rosa till ljust lila, med mörkare teckning på underläppen. Underläppens mittflik är kluven i spetsen, och kanterna är ofta tillbakarullade. Det är ett bra kännetecken som skiljer toppdån från den mycket lika pipdånen. Foderbladen har spetsiga, nästan taggiga tänder, så tänk på det när du tar i plantan.

Var den växer

Toppdån är vanlig över stora delar av Sverige. Den trivs på näringsrik och störd mark, till exempel åkrar, trädgårdsland, hyggen, vägkanter och avfallsplatser. Den räknas ofta som ett ogräs i odlingar.

Blomning

Toppdån blommar från juli till september. Plantan blir oftast 20–80 cm hög och kan bilda täta bestånd där marken nyligen har bearbetats.

I köket och i buketten

Toppdån är inte känd som ätlig växt och hör inte hemma i köket. Precis som för alla vilda växter gäller det att aldrig äta något du inte säkert har artbestämt.

I buketter gör den sig inte heller särskilt bra. De stickiga håren och de vassa foderbladen gör den obekväm att hantera, och blommorna faller lätt av. Den är finast att titta på där den växer.

Pollinatörer

Blommorna har en lång krontub med nektar längst in, så de besöks främst av humlor. Underläppen fungerar som landningsplats för insekterna.

Kul att veta

Artnamnet bifida kommer från latin och betyder ”tvåkluven”. Det syftar på underläppens kluvna mittflik.

Dånsläktet har en speciell plats i genetikens historia. På 1930-talet korsade den svenske genetikern Arne Müntzing fram toppdånens nära släkting pipdån ur två andra dånarter. Det var ett av de första fall där man experimentellt återskapat en vild art och visat hur nya arter kan uppstå genom korsning.