Svinmålla

Kännetecken

Svinmålla är en ettårig ört med upprätt, ofta grenig stjälk som ibland har rödaktiga strimmor. Bladen är rombiska till lansettlika och oregelbundet tandade. Särskilt de unga bladen är täckta av ett vitt, mjöligt överdrag, som har gett arten dess latinska namn album, ”vit”.

Blommorna är små, gröna och oansenliga. De sitter tätt i nystan i toppiga blomställningar i toppen och i bladvecken.

Var den växer

Svinmålla förekommer i nästan hela landet utom i fjällen. Den trivs bäst på kväverik, öppen och störd mark som åkrar, trädgårdsland, gödselstackar, vägkanter och byggtomter. Många trädgårdsodlare känner igen den som ett av de vanligaste ogräsen.

Blomning

Svinmålla blommar från juli till september. En enda planta kan bilda mycket stora mängder frön, och fröna kan ligga vilande i jorden i många år. Det förklarar varför den dyker upp så snart marken bearbetas.

I köket och i buketten

Unga blad och skottspetsar kan förvällas eller stuvas som spenat, eller användas i soppor och pajer. Varning: Svinmålla innehåller oxalsyra och kan lagra nitrat, särskilt när den växer på hårt gödslad mark. Ät den därför tillagad och bara i måttliga mängder. Den bör undvikas av personer som har lätt för att få njursten och bör inte ges till små barn. Plocka aldrig vid trafikerade vägar eller på besprutad mark, och ät bara växter du med säkerhet har artbestämt.

I buketter tillför de gröna, ibland rödtonade blomställningarna struktur och en lite vild känsla.

Pollinatörer

Svinmålla pollineras huvudsakligen av vinden och är därför inte särskilt intressant för bin och fjärilar. De rikliga fröna är däremot en uppskattad föda för fröätande fåglar under hösten och vintern.

Kul att veta

Svinmålla är nära släkt med quinoa, Chenopodium quinoa, och fröna har ätits av människor sedan förhistorisk tid. I Sverige maldes mållfrön till mjöl som drygade ut brödet under svältår, men mållbrödet ansågs mörkt och tungt.

Namnet tros komma av att växten användes som foder till grisar.