Sumpnoppa

Kännetecken

Sumpnoppa är en liten ettårig ört som ofta grenar sig från basen och bildar låga, yviga tuvor. Hela växten är grå- till vitaktigt ullhårig, vilket ger den ett mjukt och dammigt utseende.

Bladen är smala och lansettlika. Blomkorgarna är mycket små, brunaktiga till gulbruna, och sitter samlade i täta gyttringar i toppen av stjälkarna, omgivna av stödblad som ofta når över korgarna.

Var den växer

Arten trivs på fuktig, näringsrik och gärna lite störd mark där konkurrensen från andra växter är liten. Typiska växtplatser är åkrar, hjulspår, dikeskanter, stränder och dammbottnar som torkat ut under sommaren.

I Sverige är sumpnoppa vanlig i södra och mellersta delarna av landet och blir mer sällsynt längre norrut.

Blomning

Sumpnoppa blommar från juli in i september. Blomningen är diskret – de små bruna korgarna syns knappt på håll, och det är oftast den gråludna växten som helhet man lägger märke till.

I köket och i buketten

Sumpnoppa är ingen matväxt och ska inte ätas. Som alltid gäller: ät aldrig en vild växt om du inte är helt säker på artbestämningen och på att den är ätlig.

I buketter gör den sig bäst i liten skala, till exempel i en miniatyrbukett tillsammans med andra småväxter. Den passar också bra att pressa till ett herbarium, där den ludna ytan kommer fram fint.

Pollinatörer

De små och oansenliga blomkorgarna lockar få insekter. Arten antas i hög grad sätta frö på egen hand, utan hjälp av pollinatörer.

Kul att veta

Artnamnet uliginosum kommer från latinets uligo, som betyder fukt eller sumpmark. Det vetenskapliga och det svenska namnet berättar alltså samma sak: det här är en växt som vill ha blöta fötter.

Sumpnoppan är en typisk pionjär som snabbt dyker upp på bar, fuktig jord. Därför kan den plötsligt visa sig i ett hjulspår eller på en nyss uttorkad dambotten.