Stor trampört
Polygonum aviculare
En seg överlevare som trivs där andra ger upp – på grusgångar, gårdsplaner och vägkanter, med små vitrosa blommor tätt mot stjälken.
Delvis ätlig
Kännetecken
Stor trampört är en ettårig ört med sega, ofta nedliggande eller uppstigande stjälkar som kan bli upp till ett halvmeter långa. Stjälken är ledad. Vid varje led sitter en silvrig, hinnaktig slida som kallas ockrea, och den är typisk för slideväxterna.
Bladen är små, avlånga och blågröna. Bladen på huvudstjälken är oftast tydligt större än bladen på grenarna. Blommorna är mycket små och sitter en eller några tillsammans i bladvecken. De är gröna med vita eller rosa kanter.
Var den växer
Arten finns i hela landet och är en av de vanligaste växterna på trampad mark: gårdsplaner, grusgångar, stigar, vägkanter och åkrar. Den tål både packad jord och torka.
Trampört är egentligen en grupp närstående former som kan vara svåra att skilja åt. Stor trampört är den kraftigaste av dem och växer gärna på något lösare och näringsrik mark.
Blomning
Blomningen börjar på högsommaren och kan pågå ända fram till frosten, ofta från juli till oktober. Eftersom blommorna är så små märks blomningen knappt, men titta nära så ser du små vitrosa stjärnor längs stjälkarna.
I köket och i buketten
Unga blad och skott har i olika delar av världen ätits som grönsak, men bara i små mängder. Varning: Arten innehåller oxalsyra, som i större mängder kan vara skadlig, särskilt för den som har njursten eller är känslig. Ät aldrig en växt du inte säkert har artbestämt, och plocka inte vid trafikerade vägar, på hundrastplatser eller på besprutad mark.
I buketter har den liten prydnadsfunktion. Det är lättare att uppskatta den där den växer, som ett grönt täcke över ytor där inget annat klarar sig.
Pollinatörer
Blommorna är små och ger lite nektar, så de lockar få insekter. Oftast pollinerar de sig själva, men ibland kommer små flugor på besök.
På andra sätt är arten värdefull för djurlivet. De små nötterna äts av fåglar, och bladen är föda för larver av flera fjärilar.
Kul att veta
Det latinska artnamnet aviculare betyder ungefär ”som hör till småfåglarna” och syftar på att fåglar äter fröna. Det svenska namnet trampört beskriver i stället växtens förmåga att klara tramp, som få andra växter klarar.
Trampört har länge använts i folkmedicinen i både Europa och Asien. På engelska kallas den knotgrass efter de knotiga lederna på stjälken.