Snårvinda

Kännetecken

Snårvinda är en flerårig klätterväxt vars stjälkar slingrar sig moturs runt andra växter, staket och buskar. Bladen är pillika till hjärtlika och sitter strödda längs stjälken.

Blommorna är stora, ofta 3–5 cm breda, trattformade och oftast rent vita, ibland med en svag rosa ton. Ett bra kännetecken är de två stora, gröna högbladen som omsluter foderbladen vid blommans bas. På så vis skiljer den sig från den mindre åkervindan, som har små högblad som sitter en bit ner på blomskaftet.

Var den växer

Arten trivs på fuktig och näringsrik mark: i strandsnår, längs diken och vattendrag, i häckar och på ruderatmark. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige.

I trädgårdar kan snårvinda vara ett envist ogräs. Den sprider sig med långa, vita jordstammar, och även små rotbitar kan växa upp till nya plantor.

Blomning

Snårvinda blommar från juli till september. Varje blomma håller bara en kort tid, men plantan bildar hela tiden nya knoppar. Därför kan ett snår vara fullt av vita trattar under en stor del av sensommaren.

I köket och i buketten

Varning: Snårvinda ska inte ätas. Växten, och särskilt jordstammen, innehåller hartsartade ämnen som verkar kraftigt laxerande. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert kan artbestämma.

I buketter fungerar den dåligt, eftersom blommorna snabbt sluter sig och vissnar efter att de plockats. Det är bättre att njuta av snårvindan där den växer, gärna som en vit slöja över en häck eller ett buskage.

Pollinatörer

Humlor och andra bin kryper gärna ner i de djupa trattarna för att hämta nektar. Blommorna är stora och ljusa och syns bra i skymningen, så även nattfjärilar besöker dem.

Kul att veta

Den ståtliga fjärilen vindsvärmare har fått sitt namn efter vindorna, eftersom dess larver lever på växter i vindefamiljen. I Sverige är den en sällsynt flyttfjäril som ibland flyger hit söderifrån under sensommaren.

Släktnamnet Calystegia kommer från grekiskans ord för ”bägare” och ”täcke”. Det syftar på högbladen som täcker blommans foder.