Skogssallat
Mycelis muralis
Skuggans lilla solstråle – skogssallatens luftiga korgar med fem gula blommor lyser upp halvmörka skogsbackar i högsommar.
Inte ätlig
Kännetecken
Skogssallat är en flerårig ört med upprätt, kal stjälk som upptill grenar sig i en gles och luftig blomställning. Bladen är tunna och lyrformigt parflikiga, med en stor, kantig toppflik. De övre bladen omfattar stjälken, och växten har ofta en rödaktig eller blåaktig ton.
Blomkorgarna är små och sitter många tillsammans på tunna skaft. Varje korg har oftast fem gula strålblommor, så den liknar en liten femtalig blomma. Precis som andra sallatsväxter har den vit mjölksaft som tränger fram om man bryter stjälken.
Var den växer
Arten trivs i skugga och halvskugga, i lövskogar och blandskogar med mullrik, gärna stenig mark. Den förekommer också i bergsbranter, raviner, skogsbryn och ibland på gamla murar.
I Sverige är skogssallat vanligast i södra och mellersta delarna av landet.
Blomning
Skogssallat blommar under högsommaren, främst i juli och augusti. Varje korg blommar en kort tid, men eftersom plantan har många korgar som slår ut efter varandra håller blomningen i sig länge. Därefter bildas små frukter med vit flygfjäderpensel som sprids med vinden.
I köket och i buketten
Skogssallat är ingen etablerad eller välkänd matväxt i Sverige. Mjölksaften är besk, och det finns bättre och säkrare vilda alternativ att plocka till köket.
I buketter är den inte heller särskilt tacksam, eftersom de tunna stjälkarna och de små korgarna vissnar snabbt efter plockning. Den gör sig bäst i sin skuggiga skogsmiljö.
Pollinatörer
De gula korgarna lockar blomflugor, mindre bin och andra insekter. I skuggiga skogar finns det ofta ont om blommor under högsommaren, och då blir skogssallat ett välkommet tillskott för insekterna.
Kul att veta
De fem strålblommorna gör skogssallaten lätt att känna igen. Det som ser ut som en enda liten blomma med fem kronblad är egentligen en hel blomkorg.
Arten har länge placerats i sallatssläktet Lactuca, och namnet Lactuca muralis används fortfarande som synonym. Artepitetet muralis betyder ”som växer på murar” och syftar på att växten ibland hittas på gamla stenmurar.