Skatnäva

Kännetecken

Skatnäva är en låg, ofta nedliggande eller uppstigande ört med mjukt håriga stjälkar. Bladen är parbladiga med djupt flikiga småblad, vilket ger dem ett fint, fjäderlikt utseende. Artnamnet cicutarium syftar på att bladen liknar dem hos odört.

Blommorna sitter flera tillsammans i flockliknande samlingar på långa skaft. De har fem rosa till ljust purpurfärgade kronblad, och de två övre har ibland en mörkare fläck vid basen. Efter blomningen utvecklas de karaktäristiska långa, smala frukterna som liknar en fågelnäbb. Därifrån kommer namnet skatnäva.

Var den växer

Arten trivs på torr, solig och näringsfattig mark med sand eller grus. Du hittar den på sandfält, i vägkanter, på banvallar, i trädgårdsland, på åkrar och i torrbackar.

I Sverige är skatnävan vanligast i söder och i mellersta delarna av landet. Längre norrut växer den mer sparsamt, ofta på störd mark längs vägar och järnvägar.

Blomning

Skatnävan har en lång blomningssäsong från maj till september. Ofta sitter blommor, knoppar och mogna frukter på samma planta samtidigt.

Blommorna är små och fäller gärna kronbladen snabbt, men nya slår hela tiden ut.

I köket och i buketten

Unga blad och skott har traditionellt ätits i små mängder på en del håll i världen, till exempel kring Medelhavet. Varning: Bladen påminner om giftiga flockblommiga växter som odört. Plocka och ät aldrig skatnäva om du inte är helt säker på artbestämningen, och ät i så fall bara små mängder av unga blad.

I buketten gör sig skatnävan bäst i små, lättsamma arrangemang. De rosa blommorna och de spetsiga fruktnäbbarna ger en vild, ängslik känsla i en liten vas.

Pollinatörer

Blommorna besöks av blomflugor, andra flugor och små solitära bin som söker nektar och pollen.

När insekterna uteblir kan skatnävan pollinera sig själv. Det är en av förklaringarna till att den sprider sig så lätt.

Kul att veta

Skatnävans frön har ett långt, spiralvridet skaft som reagerar på fukt. När luften är torr vrider skaftet ihop sig, och när det blir fuktigt rätar det ut sig igen. Rörelsen gör att fröet sakta skruvar ner sig i jorden.

Den här finurliga mekanismen har fascinerat forskare. Skaften har till och med använts som enkla fuktmätare.