Såpnejlika

Kännetecken

Såpnejlikan är en flerårig, kraftig ört med upprätta och oftast ogrenade stjälkar. Bladen sitter motsatt, är lansettlika och har tre tydliga nerver. De är kala och lite blanka.

Blommorna sitter i täta knippen i toppen av stjälken. De är ljusrosa till nästan vita och har fem kronblad som ofta är svagt urnupna i spetsen. Foderbladen är sammanvuxna till ett långt rör. Det finns också former med fyllda blommor, som ofta har spridit sig från gamla trädgårdar.

Var den växer

Såpnejlikan odlades förr som nytto- och prydnadsväxt och har förvildats på många ställen. Den finns framför allt i södra och mellersta Sverige.

Den trivs på öppen, gärna sandig eller grusig mark i solläge, till exempel vid vägkanter, banvallar, gamla gårdstomter och ruderatmark. Med sina krypande jordstammar kan den bilda stora bestånd.

Blomning

Såpnejlikan blommar från juli till september. Blommorna doftar svagt kryddigt, och doften är starkast på kvällen och natten.

I köket och i buketten

Varning: Såpnejlikan är giftig och ska inte ätas. Hela växten, och särskilt roten, innehåller saponiner som kan ge illamående, kräkningar, diarré och magsmärtor. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.

I vasen är den desto trevligare. De doftande rosa knippena passar fint i lantliga sensommarbuketter tillsammans med till exempel rölleka och blåklint.

Pollinatörer

Eftersom blompipen är lång når bara insekter med lång sugsnabel ner till nektarn. Därför pollineras såpnejlikan främst av nattfjärilar, som svärmare och nattflyn. De lockas av kvällsdoften och av de ljusa blommorna, som syns bra i skymningen.

Kul att veta

Både svenska namnet och det latinska släktnamnet Saponaria kommer från latinets sapo, som betyder såpa. Om man gnider roten eller bladen i vatten bildas ett milt lödder.

Förr användes såpnejlikan för att tvätta ylle och ömtåliga tyger. Den milda tvättverkan gör att den ibland fortfarande används vid varsam rengöring av gamla textilier.