Pukvete
Melampyrum arvense
Pukvete lyser i rödlila och gult i torra sommarbackar. Den är en halvparasit med en lång och lite skum historia i sädesfälten.
Giftig
Kännetecken
Pukvete är en ettårig ört som är lätt att känna igen på sina täta, avlånga blomax. Axen får sin färg av de rödlila, fransigt tandade stödbladen, som ofta lyser starkare än själva blommorna. Kronorna är läppformade och rödlila med en gul eller gulvit mun.
Bladen är smala och lansettlika och sitter parvis på stjälken. Pukvete är en halvparasit. Den har gröna blad och sköter själv sin fotosyntes, men tar dessutom vatten och näring från rötterna på gräs och andra växter i närheten.
Var den växer
Pukvete trivs på torra och soliga platser, gärna på kalkrik mark. Du hittar den i backar, på vägkanter, åkerrenar och torrängar. I Sverige finns den främst i de södra delarna och är mest spridd på Öland och Gotland.
Förr var den ett vanligt ogräs i sädesfälten. Med bättre utsädesrensning och ett förändrat jordbruk har den minskat kraftigt och är i dag ovanlig på många håll.
Blomning
Pukvete blommar från juni till augusti. De rödlila axen syns tydligt i det torra sommargräset och är som vackrast mitt i sommaren.
I köket och i buketten
Varning: Pukvete ska inte ätas. Växten innehåller aukubin, ett bittert och svagt giftigt ämne. Förr kunde fröna följa med säden och göra mjölet mörkt och brödet bittert och otjänligt. Ät aldrig vilda växter som du inte är helt säker på.
Axen är vackra, men eftersom pukvete har blivit ovanlig är det bäst att njuta av den där den växer och låta den stå kvar. Då kan den sätta frö till nästa år.
Pollinatörer
Blommorna pollineras främst av humlor, som tar sig in i de läppformade kronorna för att komma åt nektarn. När fröna är mogna hjälper myrorna till. Fröna har ett näringsrikt bihang som lockar myrorna att bära bort dem, och på så sätt sprids växten.
Kul att veta
Namnet pukvete tros komma av ”puke”, ett gammalt ord för djävul eller ond ande. Det blir ungefär ”djävulens vete”, ett passande namn på ett ogräs vars frön liknade vetekorn men förstörde brödet.
Släktnamnet Melampyrum kommer från grekiskans ord för ”svart” och ”vete” och syftar på hur fröna kunde göra mjölet mörkt.