Food & Flowers
← Alla blommor

Nejlikrot

Geum urbanum

En anspråkslös skuggväxt med små gula blommor och en rot som doftar kryddnejlika. Den har länge använts som krydda.

Delvis ätlig
nejlikrot
Foto: Didier Descouens, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons (https://commons.wikimedia.org/wiki/File:(MHNT)_Geum_urbanum_-_Habit.jpg)

Kännetecken

Nejlikrot är en flerårig ört med upprätt, lite hårig stjälk och små gula blommor som är 1–1,5 cm breda. Varje blomma har fem kronblad och sitter ensam i toppen av ett skaft. Bladen vid basen är parbladiga med en stor, rundad toppflik. Stjälkbladen är tredelade och har stora, bladlika stipler.

Efter blomningen bildas runda fruktsamlingar. Varje frukt har ett krokigt spröt som fastnar i päls och kläder, så att växten sprids av förbipasserande djur och människor. Om du gräver upp roten och skrapar på den känner du direkt den tydliga doften av kryddnejlika.

Var den växer

Nejlikrot trivs på näringsrik, fuktighetshållande mark i halvskugga. Du hittar den i lundar, lövskogar, skogsbryn, parker och trädgårdar, ofta nära bebyggelse. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige och blir glesare mot norr.

Blomning

Nejlikrot blommar från juni till augusti. Blommorna är små och lätta att missa, men de kommer under lång tid. Ofta sitter blommor och krokiga fruktsamlingar på samma planta.

I köket och i buketten

Roten innehåller eugenol, samma ämne som ger kryddnejlika dess doft. Den har därför använts som krydda i öl, glögg, likör och efterrätter. Roten används sparsamt och skördas helst tidigt på våren eller sent på hösten, när doften är som starkast. Unga blad kan användas i små mängder.

Varning: Använd bara små mängder och ät aldrig en växt som du inte säkert har artbestämt. Gravida och personer med känslig mage bör avstå.

I buketter passar de små gula blommorna bäst som en luftig detalj tillsammans med andra skuggväxter.

Pollinatörer

Blommorna har öppen nektar som flugor, blomflugor och mindre bin lätt kommer åt. Om inga insekter kommer på besök kan nejlikroten självpollinera sig, och därför sätter den nästan alltid frö.

Kul att veta

På medeltiden kallades nejlikrot 'herba benedicta', den välsignade örten. Man trodde att den höll onda andar borta. Roten var också ett billigt alternativ till dyr importerad kryddnejlika.

De krokiga frukterna fastnar lätt på byxben och hundpälsar. Det är så växten tar sig till nya platser.