Mjuknäva
Geranium molle
Liten, mjukhårig näva med rosa, djupt kluvna kronblad – en anspråkslös gäst på torra gräsmarker och sandiga vägkanter.
Inte ätlig
Kännetecken
Mjuknäva är en liten ett- eller tvåårig ört med nedliggande till uppstigande stjälkar. Hela växten är mjukt och tätt hårig, vilket gett den dess namn. Bladen är rundade och handflikiga, och de nedre bladen sitter på långa skaft.
Blommorna är små, ungefär en centimeter breda, och rosa till rosavioletta. Kronbladen är tydligt urnupna, nästan tvåkluvna, och lika långa som eller något längre än foderbladen. Frukten har den typiska näbbformen hos nävor, och delfrukterna är kala med tvärgående rynkor – ett bra kännetecken mot närstående arter.
Var den växer
Mjuknäva trivs på öppen, torr och näringsfattig mark: sandiga torrbackar, vägkanter, banvallar, gräsmattor och störda marker. Den växer främst i södra Sverige och är vanligast längs kusterna.
Blomning
Mjuknäva blommar länge, från maj till september. Eftersom den är ettårig kan nya plantor gro och blomma under olika delar av säsongen, så det går ofta att hitta både blommor och mogna frukter samtidigt.
I köket och i buketten
Mjuknäva är inte känd som matväxt och bör inte ätas. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.
I buketten gör den sig bäst i små sammanhang, till exempel i en liten vas tillsammans med andra lågväxta ängsblommor. Den vissnar dock ganska snabbt efter plockning och är vackrast på sin växtplats.
Pollinatörer
De små rosa blommorna besöks av små bin och flugor. Mjuknävan klarar sig ändå bra utan dem, eftersom den till stor del självpollineras.
Kul att veta
Artnamnet molle är latin för ’mjuk’ och syftar på växtens luddiga håring. Släktnamnet Geranium kommer från grekiskans geranos, trana, eftersom den långa frukten liknar en tranhuvud med näbb – därav även engelskans namn cranesbill.
När frukten mognar slungas fröna iväg när delfrukterna rullar upp sig, ett finurligt sätt att sprida sig.