Mjölkört

Kännetecken

Mjölkört är en hög, upprätt flerårig ört med smala, lansettlika blad som sitter spiralställda längs stjälken. Bladens sidonerver böjer av i bågar innan de når kanten, och det gör det lättare att känna igen arten.

Blommorna sitter i en lång, tät klase i toppen av stjälken. Varje blomma har fyra rosa till purpurrosa kronblad. Klasen blommar nerifrån och upp, så på samma planta kan man se knoppar i toppen, blommor i mitten och långa, smala frökapslar längst ner.

När kapslarna spricker frigörs mängder av frön med vita, silkeslena hår. På sensommaren kan hela bestånd se ut att vara täckta av ludd.

Var den växer

Mjölkört finns i hela landet och är en av de första växterna som etablerar sig där marken blivit öppen och störd, till exempel på hyggen, brandfält, vägslänter och banvallar. Den sprider sig både med vindburna frön och med underjordiska jordstammar, och därför bildar den ofta stora sammanhängande bestånd.

Blomning

Mjölkörten blommar från juli till augusti, ibland in i september. Eftersom klasen slår ut nerifrån och upp kan ett bestånd stå i blom länge.

I köket och i buketten

Unga skott och blad har traditionellt använts som grönsak och till te. Det mest kända är Ivan-te, som görs på fermenterade blad. Varning: ät bara små mängder, eftersom större mängder kan påverka magen. Plocka aldrig en växt du inte säkert kan artbestämma, och undvik växter från vägkanter och förorenade platser.

I vasen ger mjölkörten höjd och färg åt stora, lantliga sommarbuketter. Välj stänglar där bara de nedersta blommorna har slagit ut.

Pollinatörer

Mjölkörten producerar mycket nektar och är populär bland humlor, honungsbin och fjärilar. Blommorna släpper ut sitt pollen innan pistillens märke är moget, vilket gynnar korsbefruktning mellan olika blommor.

För biodlare är mjölkörten ett viktigt dragväxt, och den ger ett ljust och milt honung.

Kul att veta

Mjölkörten är känd för att snabbt ta över ytor efter skogsbränder, och på engelska heter den därför fireweed. Efter andra världskriget växte den upp i bombade kvarter i London och fick där smeknamnet bombweed.

Det latinska namnet Chamerion angustifolium används i dag i stället för det äldre Epilobium angustifolium, som du fortfarande kan hitta i äldre floror.