Kungsmynta

Kännetecken

Kungsmynta är en flerårig, aromatisk ört med upprätta, ofta rödaktiga och håriga stjälkar. Bladen sitter motsatt och är äggrunda, helbräddade eller svagt tandade. När man gnuggar dem doftar de kryddigt av oregano.

Blommorna är små och rosa till rödvioletta. De sitter samlade i täta, nästan platta knippen i toppen av stjälkarna. Mörkt purpurfärgade stödblad ger blomställningen en extra djup färg.

Var den växer

Kungsmynta trivs på torr, solig och gärna kalkrik mark, till exempel i backar, vägrenar, slänter, bergknallar och torrängar. Den är vanligast i södra och mellersta Sverige och växer särskilt rikligt på Öland och Gotland.

Blomning

Kungsmyntan blommar från juli till september. Den är alltså en av högsommarens och sensommarens färgklickar, när många andra ängsblommor redan har blommat över.

I köket och i buketten

Kungsmynta är vild oregano, och både blad och blommor kan användas som krydda. Den passar i tomatsåser, på pizza, i grytor och till grillat kött och grönsaker. Smaken blir ofta mildare och rundare när örten är torkad. Bladen kan också användas till te.

Plocka bara där det är tillåtet och där växten finns rikligt. Var säker på artbestämningen innan du använder den i maten. I buketter ger de rosa blomknippena både färg och doft, och de går utmärkt att torka.

Pollinatörer

Kungsmynta har gott om nektar och är en av de bästa växterna för pollinatörer i torra marker. Bin, humlor och många arter av fjärilar besöker blommorna flitigt under sensommaren.

Kul att veta

Släktnamnet Origanum brukar tolkas som ”bergens glädje”, efter grekiskans ”oros” (berg) och ”ganos” (glädje). Namnet passar en växt som gärna pryder soliga bergssluttningar.

Kungsmynta är samma art som den oregano som säljs i affären. Den som plockar en näve på sommarängen har alltså en riktig kryddört i handen.