Korsört

Kännetecken

Korsört är en ettårig ört med upprätt, ofta grenig stjälk och flikiga, något köttiga blad. Blomkorgarna är små och cylindriska och består oftast bara av gula rörblommor, utan de utstående strålblommor som många andra korgblommiga har. Holkfjällen har tydliga svarta spetsar, och det är ett bra kännetecken.

När blomningen är över bildas vita, fjuniga frön som sprids med vinden. På kort tid kan en enda planta sprida många frön.

Var den växer

Korsört är vanlig i stora delar av Sverige och följer människan. Du hittar den i grönsaksland, rabatter, på åkrar, längs vägkanter och på annan öppen och störd mark.

Arten trivs i näringsrik jord och hör till de första växterna som etablerar sig på nyligen bearbetad mark.

Blomning

Korsört blommar i stort sett hela växtsäsongen, från tidig vår långt in på hösten. I milda lägen kan den blomma även under vintern.

Arten växer snabbt och hinner ofta bilda flera generationer under ett och samma år. Därför har den blivit ett så framgångsrikt ogräs.

I köket och i buketten

Varning: korsört är giftig och ska inte ätas. Den innehåller pyrrolizidinalkaloider, som kan ge allvarliga leverskador. Skadorna kan byggas upp över tid, även vid små mängder. Ämnena är särskilt farliga för betande djur som hästar och nötkreatur. Plantan bör därför rensas bort där djur betar eller där det skördas foder. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.

I buketten gör korsört sig dåligt, eftersom blomkorgarna är små och snart blir fjuniga. Den är roligare att titta närmare på i rabattkanten än att plocka.

Pollinatörer

Korsört pollinerar sig själv till största delen och är därför inte beroende av insekter. Det är en förklaring till att den kan blomma och sätta frö även när det är kallt och få insekter är i farten.

Ibland besöks blommorna ändå av blomflugor och andra små insekter.

Kul att veta

Släktnamnet Senecio betyder ungefär "gubbe" och kommer av latinets senex. Namnet syftar på fröns vita hårpenslar, som liknar grått hår eller ett gubbskägg.

Släktet Senecio är ett av de artrikaste släktena bland blomväxterna och finns i stora delar av världen.