Knölklocka

Kännetecken

Knölklockan har en rak, ogrenad stjälk med långa ax av nickande, blåvioletta klockor. Blommorna sitter oftast åt samma håll längs stjälken, så att axet ser ensidigt ut. De nedre bladen är hjärtformade och långskaftade. Uppåt blir bladen smalare och oskaftade.

Under jord har växten köttiga rotknölar och krypande utlöpare. Det är därför den sprider sig så effektivt och kan bilda stora bestånd.

Var den växer

Du hittar knölklockan i vägkanter, på banvallar, i ängsmark, vid husgrunder och i trädgårdar. Den trivs i öppna, gärna lite kalkrika och näringsrika lägen. Den är vanlig i södra och mellersta Sverige.

Många trädgårdsägare känner igen den som ett envist ogräs. Små rotbitar som blir kvar i jorden räcker för att den ska komma tillbaka.

Blomning

Knölklockan blommar från juli till augusti. Blommorna slår ut nerifrån och uppåt längs axet, så en och samma planta kan blomma länge.

I köket och i buketten

Knölklockan har historiskt använts som föda. Unga blad och blommor har ätits råa, och rotknölarna har kokats. Ät i så fall bara små mängder och bara om du är helt säker på artbestämningen. Ät aldrig en växt du inte säkert har artbestämt.

I buketten är knölklockan tacksam. De långa, nickande axen ger höjd och rörelse och passar fint ihop med prästkragar och gräs. Plocka gärna där den växer rikligt, till exempel i din egen trädgård.

Pollinatörer

Klockorna ger både nektar och pollen och besöks av humlor och många olika bin. Flera solitära bin är specialiserade på klockblommor, och knölklockan kan vara en viktig resurs för dem.

Kul att veta

Artnamnet rapunculoides betyder 'lik rapunkel'. Det syftar på släktingen rapunkelklocka, som förr odlades för sin ätliga rot. Sagan om Rapunzel har fått sitt namn från just rapunkelklockan.

Knölklockan har också odlats som prydnadsväxt. I dag är den känd för att vara nästan omöjlig att utrota när den väl har etablerat sig, både i Sverige och i Nordamerika där den har spridit sig som invasiv art.