Käringtand
Lotus corniculatus
Små gula ärtblommor, ofta med röda knoppar. Käringtand lyser upp torra ängar och vägkanter hela sommaren och lockar humlor och blåvingar.
Inte ätlig
Kännetecken
Käringtand är en låg, flerårig ört med nedliggande eller uppstigande stjälkar. Bladen är parbladiga och har oftast fem småblad: tre sitter samlade i toppen och två längst ned vid bladfästet, där de ser ut som stipler.
Blommorna är typiska ärtblommor och sitter flera tillsammans i en flock överst på en lång skaftad stjälk. De är klargula, men knopparna och ibland även kronan har ofta röda eller orange inslag. Efter blomningen bildas raka, smala baljor som sprider sig ut åt olika håll.
Var den växer
Arten finns i nästan hela landet, från södra Skåne och långt upp i norr. Den trivs bäst i öppna och soliga lägen på mager, väldränerad mark.
Du hittar den ofta på torrängar, i betesmarker, längs vägkanter och banvallar och i sandiga miljöer nära kusten. Precis som andra ärtväxter lever den i samspel med kvävefixerande bakterier i rötterna, och därför klarar den sig bra på näringsfattig mark.
Blomning
Käringtand blommar främst från juni till augusti, och på gynnsamma platser kan enstaka blommor finnas kvar ännu längre in på hösten. Under högsommaren kan den bilda täta, gula mattor i gräset.
I köket och i buketten
Käringtand är ingen matväxt. Den innehåller cyanogena glykosider, ämnen som kan frigöra vätecyanid, och bör därför inte ätas. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.
I buketten gör den sig däremot fint. De små gula och rödtonade blomflockarna passar bra i små, vilda sommarbuketter tillsammans med till exempel blåklockor, prästkragar och gräs.
Pollinatörer
Blommorna besöks framför allt av humlor och bin. Insekten landar på blomman och trycker ned de nedre kronbladen, och då pressas pollen ut mot insektens undersida.
Käringtand är också en viktig värdväxt för fjärilslarver, bland annat för puktörneblåvinge och flera arter av bastardsvärmare. Därför är den en värdefull växt för den biologiska mångfalden i ängs- och betesmarker.
Kul att veta
De mogna baljorna sitter utspärrade i en klase som påminner om en fågelfot, och det har gett arten och dess släktingar namn på flera språk. På svenska har käringtanden haft en lång rad olika folkliga namn i olika delar av landet.
Ett annat roligt drag är färgskiftningen: röda knoppar som slår ut i gula blommor gör att samma planta kan se tvåfärgad ut.