Humlelusern

Kännetecken

Humlelusern är en ett- eller tvåårig ört med nedliggande till uppstigande stjälkar. Bladen är tredelade som hos klöver, och småbladen har ofta en liten udd i spetsen. Blommorna är mycket små och klargula och sitter tätt samlade i runda till äggformade huvuden.

Ett säkert kännetecken är frukten: en liten, njurformad balja som blir svart när den mognar. Varje balja innehåller ett enda frö. Humlelusern förväxlas lätt med gul klöver, men de svarta baljorna och den lilla udden på småbladen skiljer den åt.

Var den växer

Arten trivs på torr, solig och gärna kalkrik mark. Du hittar den i vägkanter, på gräsmattor, banvallar, åkerkanter och i betesmarker.

I södra och mellersta Sverige är den vanlig. Längre norrut förekommer den mer spritt, ofta på kulturpåverkad mark.

Blomning

Humlelusern blommar från maj till september. Under en lång period kan man därför se blommande huvuden och mogna, svarta baljor på samma planta.

I köket och i buketten

Humlelusern är ingen traditionell matväxt i Sverige och rekommenderas inte för köket. Som med alla vilda växter gäller: ät aldrig något du inte säkert har artbestämt.

I buketten fungerar den bättre. De små gula huvudena ger ljus och struktur åt lågväxta ängsbuketter, och ett par stjälkar i en liten vas räcker långt.

Pollinatörer

Blommorna ger nektar och besöks av bin, humlor och andra små insekter. Arten kan också självpollinera, vilket gör att den sätter frö även när få insekter är i rörelse.

Kul att veta

Namnet kommer från att blomhuvudena liknar små humlekottar. Artnamnet lupulina syftar på humlens latinska namn, Humulus lupulus.

Som många andra ärtväxter lever humlelusern i samarbete med kvävefixerande bakterier i rotknölarna. Därför har den odlats som foderväxt och gröngödsling.