Humleblomster
Geum rivale
Nickande, klocklika blommor i rödbrunt och laxrosa. Humleblomstret lyser upp fuktiga ängar och bäckkanter på försommaren.
Delvis ätlig
Kännetecken
Humleblomster är en flerårig ört med nickande, klocklika blommor. Foderbladen är rödbruna och kronbladen är laxrosa till gulaktiga. Ofta sitter flera blommor på varje stjälk, och hela blomställningen har en varm, dov färgton som skiljer den från de flesta andra ängsblommor.
Bladen vid basen är parbladiga med ett stort, rundat toppblad. Stjälkbladen är mindre och ofta tredelade. Efter blomningen reser sig fruktställningen upp. Den består av många små nötter med krokförsedda spröt.
Var den växer
Arten är vanlig i nästan hela landet, från Skåne till fjällen. Den trivs på fuktig och näringsrik mark, till exempel på ängar, i diken, vid bäckar och stränder samt i fuktig lövskog och på betesmarker.
Blomning
Humleblomster blommar från maj till juli. I norr och på högre höjd blommar den senare. Blommorna hänger nedåt, vilket skyddar nektar och pollen mot regn.
I köket och i buketten
Roten har en svag doft av kryddnejlika och har förr använts som krydda i öl och brännvin, och ibland till te. Den är rik på garvämnen och ska bara användas i små mängder.
Varning: Använd bara roten sparsamt och endast om du är helt säker på artbestämningen. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert kan känna igen. Tänk också på att inte gräva upp växter där det inte är tillåtet.
I vasen passar humleblomster fint i lantliga försommarbuketter, där de nickande blommorna ger buketten liv och rörelse.
Pollinatörer
Blommorna producerar nektar och pollineras främst av humlor, som är starka nog att ta sig in i de hängande blomklockorna. Även andra bin kan besöka dem.
Kul att veta
Humleblomster korsar sig lätt med nejlikrot (Geum urbanum). Där båda arterna växer nära varandra hittar man ofta hybrider som ser ut som ett mellanting mellan föräldrarna.
Frukterna har små krokar som fastnar i djurens päls och i kläder. På så sätt sprids fröna till nya platser.