Höstfibbla

Kännetecken

Höstfibblan har en bladrosett vid basen med smala, djupt flikiga blad. Ur rosetten växer en eller flera stjälkar som ofta är förgrenade och bär flera gula blomkorgar. Det skiljer den från många liknande arter, som bara har en korg per stjälk.

Stjälken är ofta lite förtjockad strax under korgen och har där små fjällika blad. Korgarna är några centimeter breda och består bara av tunglika blommor. De yttre blommorna har ofta rödaktiga strimmor på undersidan. Fröna har fjäderlik pensel och sprids med vinden.

Var den växer

Arten finns i hela landet, från söder till fjällen. Den växer i ängar, betesmarker, vägkanter, gräsmattor och på andra öppna, gräsbevuxna platser.

Höstfibblan tål tramp och klippning bra. Därför ser man den ofta i parker och på gårdsplaner där gräset hålls kort.

Blomning

Höstfibblan blommar från juli till oktober och är en av de gula korgblommiga växter som håller i längst på hösten. Korgarna öppnar sig i solsken och sluter sig ofta i mulet väder och mot kvällen.

I köket och i buketten

Unga blad har använts som salladsgrönt, ungefär som maskrosblad. De är beska och bör bara ätas i små mängder.

Varning: Många gula korgblommiga växter liknar varandra och kan vara svåra att skilja åt. Ät aldrig en växt som du inte säkert har artbestämt, och plocka inte vid trafikerade vägar eller på besprutad mark.

I buketten passar de små gula korgarna fint i lösa, vilda sensommar- och höstbuketter. Tänk på att de gärna sluter sig inomhus och i dåligt ljus.

Pollinatörer

Bin, humlor, blomflugor och fjärilar besöker blommorna. Höstfibblan blommar sent och är därför en viktig källa till nektar och pollen när mycket annat har blommat över. Att låta den blomma i gräsmattan på hösten är ett enkelt sätt att hjälpa insekterna.

Kul att veta

I äldre floror heter höstfibblan Leontodon autumnalis. Numera förs den till släktet Scorzoneroides. Artnamnet autumnalis betyder ”som hör till hösten” och syftar på den sena blomningen.