Hönsarv
Cerastium fontanum
En liten, ludnad vardagsblomma med kluvna vita kronblad. Den finns i nästan varje gräsmatta, vägkant och hage i hela Sverige.
Inte ätlig
Kännetecken
Hönsarv är en låg, ofta lite krypande ört. Stjälkarna och de motsatta, avlånga bladen är tydligt håriga. Därför heter den mouse-ear chickweed på engelska, ungefär ”musörearv”.
Blommorna är små och vita. De fem kronbladen är djupt tvåkluvna och ungefär lika långa som foderbladen. Blomman har fem stift, och på det skiljer man hönsarvar från de närbesläktade stjärnblommorna, som oftast har tre.
Var den växer
Hönsarv hör till de allra vanligaste växterna i Sverige och finns i hela landet. Den trivs på öppen mark med kort vegetation, till exempel i gräsmattor, betesmarker, vägrenar, åkerkanter och på gårdsplaner.
Blomning
Hönsarven blommar länge, från maj ända in i september. Ofta sitter knoppar, öppna blommor och mogna frökapslar på samma planta samtidigt.
I köket och i buketten
Hönsarv är ingen traditionell matväxt i Sverige. Den kan dessutom förväxlas med andra små vita nejlikväxter, så vi rekommenderar inte att du plockar den för att äta. Ät aldrig en växt som du inte säkert har artbestämt.
I buketten gör den sig bäst i miniatyrformat, till exempel i en liten vas med andra ängs- och vägkantsblommor där de vita stjärnorna får synas.
Pollinatörer
De små blommorna lockar framför allt små flugor och andra små insekter. Arten pollinerar ofta sig själv, och det är en av förklaringarna till att den är så spridd och livskraftig.
Kul att veta
Namnet Cerastium kommer från grekiskans keras, ”horn”. Det syftar på frökapseln, som är cylindrisk och lite böjd och öppnar sig med små tänder i toppen.
Ordet ”arv” finns i flera svenska växtnamn, till exempel våtarv och narv. Det används framför allt om små, späda örter i nejlikfamiljen.