Hästhov

Kännetecken

Hästhov blommar på ett ovanligt sätt: först kommer de fjälliga, rödbruna blomstänglarna med varsin klargul blomkorg, och först när blomningen är över kommer bladen. Blomkorgarna liknar små maskrosor men har tunnare strålblommor. De sluter sig på kvällen och i mulet väder.

Bladen är stora, rundade och hovformade med tandad kant, och har gett växten dess svenska namn. Undersidan är vitfiltad. Efter blomningen bildar hästhoven bollar av fröer med vita hår, ungefär som maskrosens.

Var den växer

Hästhov finns i hela landet, från Skåne till fjällen. Den är en typisk pionjärväxt som snabbt tar sig in på bar och störd mark som vägrenar, banvallar, byggtomter, grustag och rasbranter.

Med sina krypande jordstammar kan den bilda stora bestånd, särskilt på lerig och fuktig jord.

Blomning

Hästhoven är en av de allra första vårblommorna och slår ofta ut redan i mars, så fort snön har smält undan på soliga sydslänter. Blomningen fortsätter in i maj, och sedan tar de stora bladen över.

I köket och i buketten

Varning: Hästhov innehåller pyrrolizidinalkaloider, ämnen som kan skada levern. Skadorna kan byggas upp över tid. Hästhov användes förr som te och hostmedel, men i dag avråds man från att äta den eller dricka te på den. Det gäller särskilt gravida, ammande och barn.

Vill du ha hästhov inomhus fungerar några blommor fint i en liten vas eller ett äggkoppsglas, som en tidig vårhälsning. Tänk på att blomkorgarna sluter sig i mörker och när det är svalt.

Pollinatörer

Eftersom den blommar så tidigt är hästhoven viktig för insekter som vaknar på våren. Humledrottningar, solitära bin och honungsbin hämtar nektar och pollen här när det ännu finns få andra blommor.

Blomflugor och andra flugor besöker också de solvarma blomkorgarna.

Kul att veta

Det vetenskapliga namnet Tussilago kommer av latinets tussis, hosta, och syftar på att växten länge användes mot hosta och luftrörsbesvär. Bladen röktes förr också som ersättning för tobak.

Att blommorna kommer före bladen var så märkligt för förr i tiden att växten på latin kallades filius ante patrem, ”sonen före fadern”.