Harsyra

Kännetecken

Harsyra är en liten, späd ört med klöverlika blad som består av tre hjärtformade småblad på långa skaft. Bladen är ljust gröna ovanpå och ofta rödvioletta på undersidan.

Blommorna sitter ensamma på tunna stjälkar och har fem vita kronblad med fina lila eller rosa ådror. Ibland finns en gul fläck vid basen. Plantan växer från en krypande jordstam och bildar ofta stora sammanhängande mattor.

Var den växer

Harsyra finns i nästan hela Sverige och är en av de vanligaste örterna i skuggig skog. Den trivs bäst i fuktig, mullrik jord i granskog, blandskog och lundar.

Eftersom den klarar sig med lite ljus kan den växa där få andra blommor överlever, gärna mellan mossa, stubbar och rötter.

Blomning

Harsyran blommar i maj–juni, ofta innan lövträden har slagit ut helt och skogsbotten fortfarande får lite ljus. Blommorna sluter sig i dåligt väder och på natten.

På sommaren bildar plantan också små, oansenliga blommor som aldrig öppnar sig. De pollinerar sig själva och ger frö även när insekterna uteblir.

I köket och i buketten

Bladen smakar friskt syrligt, lite som citron eller ängssyra, och är ett trevligt smakinslag för den som plockar i skogen. Använd några blad som garnering på sallader, fisk eller kalla rätter, eller i en grön sås.

Varning: Harsyra innehåller oxalsyra, som i större mängder kan vara skadlig och hindrar kroppens upptag av kalcium. Ät den bara sparsamt och undvik den helt om du har njursten, gikt eller andra njurproblem. Smaka bara på växter som du säkert har artbestämt.

I buketter gör den sig dåligt eftersom den vissnar snabbt. I en liten skål med mossa och några stenar kan den däremot bli en fin miniatyr av skogsbotten.

Pollinatörer

De vita vårblommorna lockar framför allt små insekter som flugor och små bin. Den lila ådringen fungerar som honungsmärken som visar insekterna vägen in mot blommans mitt.

Självpollinerande slutna blommor står ändå för en stor del av fröproduktionen, och det är en bra strategi i den mörka skogen där insekterna är få.

Kul att veta

Harsyrans blad viker ihop sig nedåt som ett hopfällt paraply när det blir mörkt, när det regnar och i starkt solsken. Det gör att plantan ser ut att ”sova”.

Fröna sprids på ett spektakulärt sätt. När kapseln är mogen spricker den och slungar iväg fröna, ibland flera meter bort från moderplantan.