Harklöver
Trifolium arvense
Mjuka, luddiga blomhuvuden i gråaktigt rosa – harklövern lyser upp torra sandmarker och passar fint i små sensommarbuketter.
Inte ätlig
Kännetecken
Harklöver är en ettårig klöver med upprätt, ofta grenig och mjukhårig stjälk. Bladen är tredelade med smala, avlånga småblad, som hos andra klövrar.
Det som gör arten lätt att känna igen är de avlånga, luddiga blomhuvudena. De små blommorna är vitaktiga till ljusrosa och syns knappt, eftersom de långa och fjäderhåriga foderflikarna sticker ut mellan dem. Därför ser hela huvudet gråaktigt rosa och mjukt ut.
Var den växer
Harklöver trivs på torr, sandig och näringsfattig mark. Du hittar den på sandfält, torrängar, vägkanter, banvallar och i öppna, solbelysta gläntor.
Arten är vanligast i södra och mellersta Sverige och blir ovanligare längre norrut.
Blomning
Harklövern blommar från juli till september. Blomhuvudena blir gärna allt mer ulliga och gråaktiga när blomningen går mot sitt slut, och de sitter kvar länge på plantan.
I köket och i buketten
Harklöver räknas inte som en matväxt och används inte i köket.
I buketter är den desto trevligare. De mjuka, luddiga huvudena ger struktur åt små sensommarbuketter tillsammans med gräs och andra torrmarksväxter. De torkar också bra och passar därför i torrbuketter.
Pollinatörer
Bin och humlor besöker blommorna för nektar och pollen. Arten kan också självpollinera sig, vilket hjälper den att sätta frö även när det finns få insekter.
Kul att veta
Namnet harklöver kommer av de håriga blomhuvudena, som påminner om en hares mjuka tass. Det engelska namnet hare's-foot clover syftar på samma sak.
Liksom andra ärtväxter lever harklövern ihop med kvävefixerande bakterier i rotknölarna. Det är en av förklaringarna till att den klarar sig så bra på mager sandmark.