Hampdån

Kännetecken

Hampdån är en ettårig ört med upprätt, grenig stjälk. Stjälken är fyrkantig och har styva, stickiga hår, och vid bladfästena är den tydligt uppsvälld. Bladen sitter parvis och är äggrunda till lansettlika med sågad kant.

Blommorna är de största bland våra dånarter och sitter i kransar i bladvecken. Kronan är ljust svavelgul, och underläppen har en stor violett fläck. Den kombinationen gör arten lätt att känna igen.

Var den växer

Hampdån trivs på näringsrik, störd mark som åkrar, trädgårdsland, hyggen, vägkanter och gödselrika platser. Den är vanlig i stora delar av landet och följer ofta människan och odlingen.

Blomning

Hampdån blommar från juli till september. Den hör till de sena åkerogräsen och kan blomma länge på skördade fält och i trädgårdar som inte rensats.

I köket och i buketten

Hampdån räknas inte som en ätlig växt, och den bör inte användas i matlagning. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.

I buketten kan den däremot vara ett roligt inslag. De gula och lila blommorna lyser upp en sensommarbukett med åkerblommor. Använd gärna handskar när du plockar, eftersom stjälkens hår sticks.

Pollinatörer

Blommorna har en lång kronpip och är anpassade till humlor, som är hampdånens viktigaste pollinatörer. När humlan kryper in i blomman för att nå nektarn får den pollen på ryggen.

Kul att veta

Släktnamnet Galeopsis kommer från grekiskans ord för vessla och utseende. Det brukar tolkas som att blomman påminner om ett litet djurhuvud.

Hampdån har en plats i genetikens historia. År 1930 korsade den svenske genetikern Arne Müntzing hampdån med vägdån (Galeopsis pubescens). Resultatet blev en växt som liknade den vanliga pipdånen (Galeopsis tetrahit). Det var ett av de första beläggen för att en ny växtart kan uppstå genom korsning mellan två arter.