Hagfibbla

Kännetecken

Hagfibblan är en flerårig ört med upprätt, ofta lite hårig stjälk. Den har några gula korgar som påminner om små maskrosor. Bladen sitter dels i en rosett vid basen och dels några stycken upp längs stjälken. De är avlånga och ofta tandade.

Släktet fibblor är känt för att vara svårt att bestämma till art. Det finns hundratals så kallade småarter som skiljer sig åt i små detaljer. Därför slås hagfibblor ofta ihop till en grupp, sektionen Vulgata.

Var den växer

Hagfibblan är vanlig i nästan hela Sverige, från söder till norr. Den trivs i skogar och skogsbryn, i hagar och på torra ängar. Man hittar den också längs vägkanter och i gläntor.

Blomning

Den blommar från juni till augusti. Korgarna öppnar sig i solsken och sluter sig ofta när det är mulet eller kväll.

I köket och i buketten

Hagfibblan är inte känd som matväxt och bör inte ätas. Precis som med alla vilda växter gäller det att aldrig äta något man inte säkert har artbestämt.

I en bukett gör den sig däremot bra. De gula korgarna passar fint i en lantlig sommarbukett tillsammans med gräs, prästkragar och blåklockor.

Pollinatörer

Blommorna lockar bin, humlor och blomflugor som kommer för nektar och pollen. Många fibblor bildar ändå frö utan pollinering, så besöken är inte nödvändiga för att plantan ska föröka sig.

Kul att veta

Gregor Mendel är känd som genetikens fader. Han korsade fibblor på inrådan av botanikern Carl von Nägeli, men resultaten gick inte att få ihop. Långt senare förstod man varför: många fibblor bildar frö utan befruktning, så avkomman blir kopior av moderplantan.

Släktnamnet Hieracium kommer av grekiskans hierax, som betyder hök. Enligt en gammal föreställning åt hökar av växten för att få skarpare syn.