Häckvicker
Vicia sepium
En klängande vicker med smutsviolett blomklasar i bryn och hagar. Den är en självklar favorit hos humlorna under försommaren.
Inte ätlig
Kännetecken
Häckvicker är en flerårig ört med kantiga stjälkar som klänger sig fast i omgivande växtlighet med hjälp av grenade klängen i bladspetsarna. Bladen är parbladiga med flera par ovala småblad.
Blommorna sitter två till sex tillsammans i korta, nästan oskaftade klasar i bladvecken. De är smutsigt violetta till blålila, ibland med en dragning åt rödviolett. Efter blomningen bildas baljor som blir svarta när de mognar.
Var den växer
Du hittar häckvicker i lövängar, hagmarker, skogsbryn, buskage och vägkanter, gärna där marken är någorlunda näringsrik. Den är vanlig i stora delar av Sverige men blir glesare längst i norr.
Blomning
Häckvicker blommar på försommaren, främst från maj till juli. Ibland kan enstaka blommor dyka upp senare under sommaren.
I köket och i buketten
Häckvicker är inte en etablerad matväxt hos oss. Eftersom flera vickrar och vialer har frön som kan vara giftiga, och arterna lätt förväxlas med varandra, rekommenderar vi inte att du äter den.
I buketten är den desto trevligare. De slingrande stjälkarna och de lila blomklasarna ger en vildvuxen känsla åt en ängsbukett, men tänk på att plocka med måtta.
Pollinatörer
Humlor med lång tunga är de viktigaste besökarna. De landar på blomman och pressar sig in mot nektarn längst in, och på vägen får de pollen på kroppen.
Humlor med kortare tunga tar ibland en genväg. De biter hål i blompipen och dricker nektarn utan att pollinera blomman.
Kul att veta
Häckvicker har nektarkörtlar utanför blommorna. De syns som små mörka fläckar på stiplerna vid bladfästet och lockar till sig myror. Myrorna får söt nektar som belöning och kan i gengäld skydda växten mot insekter som vill äta den.
Som de flesta ärtväxter lever häckvicker tillsammans med kvävefixerande bakterier i rotknölar. Det gör att den klarar sig bra och samtidigt bidrar till markens näringsförråd.