Gulvial

Kännetecken

Gulvial är en flerårig ört med kantiga, ofta nedliggande eller klättrande stjälkar. Varje blad har bara ett par smala, spetsiga småblad och slutar i ett klänge. Med klängena håller sig växten fast i gräs och annan vegetation. Vid bladfästet sitter stora, pilformade stipler.

Blommorna är klargula, typiska ärtblommor med segel, vingar och köl. De sitter samlade i glesa klasar på långa skaft. Efter blomningen bildas smala baljor som blir svarta när de mognar.

Var den växer

Gulvial är vanlig i nästan hela landet. Den trivs på ängar och i betesmarker, längs vägkanter och dikesrenar och i skogsbryn. Med sina krypande jordstammar bildar den ofta större bestånd.

Blomning

Gulvial blommar från juni till augusti. Under högsommaren syns de gula klasarna tydligt i det gröna gräset och lyser upp vägrenarna.

I köket och i buketten

Varning: Gulvial ska inte ätas. Fröna hos flera arter i vialsläktet innehåller ämnen som kan ge förgiftning, och olika vialer är lätta att förväxla. Ät aldrig vilda ärtväxter som du inte har artbestämt med säkerhet.

I buketten gör sig gulvialen däremot fint. De gula blomklasarna och de slingrande klängena ger en lantlig och luftig känsla tillsammans med andra ängsblommor, som klöver, prästkrage och blåklocka.

Pollinatörer

Gulvialens blommor besöks främst av humlor och andra större bin. De är tillräckligt starka för att trycka ner kölen och nå nektarn. Samtidigt får de pollen på kroppen och för det vidare till nästa blomma.

Kul att veta

Som de flesta ärtväxter har gulvialen rotknölar med bakterier som binder kväve från luften. Därför klarar den sig bra på mager mark och bidrar samtidigt till att göra jorden rikare. Gulvialen har också räknats som en värdefull växt för betesdjur på ängar och i hagar.