Gulmåra

Kännetecken

Gulmåra är en flerårig ört med upprätta eller uppstigande stjälkar. De smala, nästan barrlika bladen sitter i kransar om 8–12 runt stjälken. Bladkanterna är tillbakarullade, och bladens undersida är ofta lite hårig.

Blommorna är små, bara några millimeter stora, och har fyra spetsiga kronflikar i en klargul färg. De sitter tätt samlade i rikgrenade toppställda vippor som lyser gyllene på håll. Hela växten har en tydlig, söt doft av honung. Doften blir ännu starkare när växten torkar, eftersom den innehåller kumarin.

Var den växer

Gulmåra trivs på torra, näringsfattiga och soliga marker. Den växer ofta på slåtterängar, i hagar, på vägrenar, i sandiga backar och på strandängar.

I Sverige är den vanlig i de södra och mellersta delarna av landet och blir glesare mot norr. Arten gynnas av hävd som bete och slåtter, och den är en typisk växt för det gamla odlingslandskapets blomrika ängar.

Blomning

Gulmåra blommar under högsommaren, främst från juni till augusti. Under blomningen kan stora bestånd färga hela vägkanter och ängar guldgula.

I köket och i buketten

Gulmåra används inte som matväxt i dag. Förr användes den som ostlöpe för att få mjölk att ysta sig och för att ge ost en gulaktig färg. Plocka och använd aldrig växter som du inte säkert har artbestämt.

I buketten gör sig gulmåran desto bättre. De luftiga gula vipporna ger fyllnad och kontrast mot större blommor, och växten passar bra i både färska och torkade sommarbuketter. Torkad gulmåra behåller sin honungsdoft och har därför använts i doftpåsar.

Pollinatörer

Den starka honungsdoften och de små öppna blommorna lockar många olika insekter, framför allt flugor, skalbaggar och mindre bin. Gulmåra är dessutom värdväxt för larverna till flera fjärilar, bland annat snabelsvärmaren, som är en av de svärmare som kan ses i Sverige.

Kul att veta

Det gamla namnet Jungfru Marie sänghalm kommer från en legend om att gulmåra fanns bland halmen i krubban där Jesus föddes. Växten lades också i sängar och madrasser, där den gav en behaglig doft.

Gulmårans rötter innehåller röda färgämnen och har använts för att färga textilier röda, ungefär som den besläktade krappen. Själva blommorna gav i stället gula nyanser.