Grässtjärnblomma
Stellaria graminea
Små vita stjärnor som glittrar bland gräset – grässtjärnblomman är en spröd och vanlig sommargäst i ängar och vägkanter.
Inte ätlig
Kännetecken
Grässtjärnblomman är en spröd och späd ört med fyrkantig, ofta nedliggande eller uppstigande stjälk som gärna stödjer sig mot omgivande gräs. Bladen sitter parvis och är smala och lansettlika – lätta att förväxla med grässtrån vid en snabb blick.
Blommorna är små, vita och stjärnformade, med fem kronblad som är så djupt kluvna att de ser ut att vara tio. De sitter i glesa, förgrenade samlingar högst upp på stjälkarna. Vissa plantor har bara honblommor, och de är ofta mindre än blommorna med ståndare.
Var den växer
Arten är vanlig i nästan hela landet, från söder till långt upp i norr. Du hittar den i ängar, hagar, betesmarker, vägrenar, gräsmattor och längs skogsbryn.
Den trivs på något torr till frisk, gärna lite näringsfattig mark. Oftast växer den insprängd bland gräs och andra örter.
Blomning
Grässtjärnblomman blommar från juni till augusti. Under högsommaren kan de små vita stjärnorna lysa upp hela partier av en äng.
I köket och i buketten
Grässtjärnblomman räknas inte som en ätlig växt och bör inte användas i matlagning. Ät aldrig växter som du inte är helt säker på artbestämningen av.
I buketten är den desto mer charmig. Några stjälkar ger ett luftigt, nästan slöjlikt inslag i små sommarbuketter tillsammans med andra ängsblommor.
Pollinatörer
Blommorna besöks främst av små flugor, blomflugor och andra mindre insekter som söker nektar och pollen. Ståndarna mognar före pistillerna, vilket gynnar korsbefruktning mellan blommor.
Kul att veta
Släktnamnet Stellaria kommer av latinets stella, som betyder stjärna. Det passar bra till de små stjärnlika blommorna. Artnamnet graminea betyder gräslik och syftar på de smala bladen.
Grässtjärnblomman är släkt med den välkända våtarven, Stellaria media, men har betydligt smalare blad och längre, mer spretiga stjälkar.