Fodervallört

Kännetecken

Fodervallört är en kraftig, flerårig ört med upprätt och grenig stjälk. Hela växten är sträv av styva, ofta krokiga borst, och det har gett arten dess latinska namn asperum, som betyder sträv. Bladen är stora och äggrunda till lansettlika. Till skillnad från äkta vallört löper bladfästena inte ned längs stjälken som vingkanter.

Blommorna sitter i hängande, ihoprullade knippen. De är rörformiga till klocklika. Knopparna är rosa eller rödaktiga, och när blommorna slår ut blir de klart himmelsblå, så att samma knippe ofta har flera färger samtidigt.

Var den växer

Arten kommer ursprungligen från Kaukasus och angränsande områden. I Sverige är den införd och ganska sällsynt. Man hittar den oftast förvildad nära gamla trädgårdar och gårdar, längs vägkanter och på annan kulturpåverkad mark.

Fodervallörten trivs bäst på näringsrik och gärna lite fuktig jord. Där den väl har etablerat sig kan den stå kvar länge tack vare sin kraftiga rotstock.

Blomning

Fodervallört blommar ungefär från juni till augusti. Färgskiftet från rosa knopp till blå blomma gör att plantan ser färgrik ut under hela blomningen.

I köket och i buketten

Varning: Fodervallört ska inte ätas. Precis som andra vallörter innehåller den pyrrolizidinalkaloider, som kan ge allvarliga leverskador, särskilt om man får i sig dem upprepade gånger. Unga bladrosetter kan dessutom förväxlas med fingerborgsblomma, som är mycket giftig. Ät aldrig vilda växter som du inte säkert har artbestämt.

I buketten är fodervallört desto trevligare. De hängande blå klockorna och de rosa knopparna ger en lantlig och lite vildvuxen känsla. Hos odlare är vallörtsblad också populära som gödselvatten och täckmaterial i trädgården.

Pollinatörer

De djupa blompiperna passar humlor, och det är framför allt humlor med lång tunga som pollinerar. Korttungade humlor brukar ta en genväg: de biter hål i blompipens bas och suger ut nektarn utan att röra ståndare eller pistill.

Kul att veta

Namnet fodervallört berättar varför arten kom hit. Den odlades som foderväxt för sin snabba tillväxt och stora bladmassa. Fodervallört korsar sig gärna med äkta vallört, och hybriden kallas uppländsk vallört efter landskapet Uppland. Hybriden är i dag betydligt vanligare i Sverige än fodervallörten själv.