Fackelblomster
Lythrum salicaria
Höga, lysande rosa blomax som tänds som facklor längs stränder och diken mitt i högsommaren – och som humlor och fjärilar älskar.
Inte ätlig
Kännetecken
Fackelblomster är en hög, flerårig ört med upprätt, ofta kantig stjälk. Bladen är lansettlika, oskaftade och sitter motsatta eller i kransar om tre längs stjälken.
De rosa till rödvioletta blommorna sitter tätt samlade i långa, toppiga ax – de "facklor" som gett växten dess namn. Varje blomma har sex smala, lätt skrynkliga kronblad.
Var den växer
Arten trivs där marken är fuktig eller blöt: längs sjö- och havsstränder, vid åar och bäckar, i diken och på fuktängar. Den bildar ofta stora, färgstarka bestånd i vassbältets kant.
I Sverige är fackelblomster vanlig i södra och mellersta delarna av landet och förekommer längre norrut framför allt längs kusterna.
Blomning
Fackelblomster blommar från juli in i september. Blommorna slår ut nedifrån och uppåt längs axet, vilket gör att varje planta lyser länge.
I köket och i buketten
Fackelblomster räknas inte som en matväxt och bör inte användas i köket. Ät aldrig växter du inte är helt säker på att du artbestämt rätt.
I buketten är den däremot en pärla. De långa axen ger höjd och färg till stora, lite vilda sommarbuketter. Plocka med måtta och lämna gott om blommor åt insekterna.
Pollinatörer
Blommorna är rika på nektar och lockar humlor, bin, blomflugor och fjärilar. Eftersom den blommar sent på sommaren är den en välkommen matkälla när många andra växter har blommat över.
Kul att veta
Fackelblomster är tristyl, vilket betyder att det finns tre olika blomformer med olika långa stift och ståndare. Systemet gynnar korsbefruktning mellan plantor, och Charles Darwin ägnade arten noggranna studier.
I Nordamerika, dit den spreds från Europa, har fackelblomster blivit en invasiv art som tränger undan inhemska växter i våtmarker – här hemma är den en naturlig och omtyckt del av strandfloran.