Blodrot
Potentilla erecta
Små gula stjärnor med fyra kronblad i hagar och på ljunghedar. Under jorden gömmer sig en rot som blir blodröd när man skär i den.
Delvis ätlig
Kännetecken
Blodrot är en späd, flerårig ört med tunna, ofta nedliggande eller uppstigande stjälkar. Blommorna är gula och ungefär 1 cm breda. Det säkraste kännetecknet är att de oftast bara har fyra kronblad, medan de flesta andra fingerörter har fem.
Bladen är tredelade och har tandade småblad. Stjälkbladen sitter direkt på stjälken och har stora, bladlika stipler, så att bladen kan se ut att vara femfingrade. Under jorden finns en tjock, vedartad jordstam som blir rödaktig när man skär i den.
Var den växer
Blodrot finns i nästan hela landet, från Skåne till fjällen. Den trivs på mager, näringsfattig och ofta sur mark som betesmarker, ljunghedar, fuktängar, skogsbryn och myrkanter.
Den är en typisk art i gamla hävdade marker och kan säga en del om en plats historia. Där blodrot växer har marken ofta betats eller slagits länge utan att gödslas.
Blomning
Blodrot blommar från juni till augusti, ibland ända in i september. Blommorna sitter glest på långa, tunna skaft och öppnar sig i solsken.
I köket och i buketten
Jordstammen är rik på garvämnen och har traditionellt använts i små mängder för att smaksätta och färga brännvin rödbrunt. Varning: blodrot är inget livsmedel. De höga halterna av garvämnen kan irritera mage och tarm, så den ska bara användas sparsamt och aldrig i större mängder. Plocka och använd aldrig växter som du inte är helt säker på att du har artbestämt rätt.
I buketten passar de små gula blommorna bäst som ett lätt inslag bland andra ängsblommor. Tänk på att gräva upp rötter kräver markägarens tillstånd, och plocka bara där arten är riklig.
Pollinatörer
Blommorna är öppna och skålformade, så nektar och pollen är lätta att komma åt. Små flugor, blomflugor, vildbin och skalbaggar besöker dem gärna.
Kul att veta
Namnet blodrot syftar på jordstammen som rodnar när man skär i den. Förr användes roten i folkmedicinen mot bland annat diarré, tack vare de sammandragande garvämnena.
Roten har också använts för att garva läder och för att färga rött. På engelska heter växten tormentil, ett namn som brukar härledas till latinets tormina, som betyder magknip.