Bergkorsört

Kännetecken

Bergkorsört är en ettårig, upprätt ört med grenig stjälk och flikiga, något håriga blad. Överst sitter många små, gula blomkorgar samlade i en gles kvast.

De gula strålblommorna är mycket korta och rullar sig ofta bakåt, så korgarna ser nästan ut att sakna strålar. Det skiljer bergkorsörten från flera andra korsörter. Den liknar klibbkorsört, men den arten är tydligt klibbig av glandelhår.

Var den växer

Arten trivs på torr, sandig eller grusig och näringsfattig mark. Du hittar den ofta på hyggen, brandfält, i skogsbryn, längs skogsvägar och på ljunghedar.

I Sverige är den vanligast i södra och mellersta delarna av landet. Den dyker gärna upp snabbt där marken nyss har blottats.

Blomning

Bergkorsört blommar från juli till september. Efter blomningen bildas vita, luftiga fruktställningar som påminner om små maskrosbollar.

I köket och i buketten

Varning: Bergkorsört är giftig och ska inte ätas. Precis som andra korsörter innehåller den pyrrolizidinalkaloider, som kan ge leverskador. Skadorna kan byggas upp även av små mängder som intas under lång tid.

Till buketter passar den dåligt. Blommorna är små och vissnar snabbt till fröbollar. Njut hellre av den där den växer, och tvätta händerna om du har hanterat växten.

Pollinatörer

De små gula korgarna lockar flugor, bin och andra småinsekter som söker nektar och pollen. Arten kan också pollinera sig själv, vilket hjälper den att snabbt etablera sig på nya platser.

Fröna har en vit hårpensel och förs lätt iväg med vinden.

Kul att veta

Släktnamnet Senecio kommer av latinets senex, som betyder 'gubbe'. Namnet syftar på fröställningarnas vita hår, som kan påminna om en gråhårig gubbes kalufs.

Artnamnet sylvaticus betyder 'som växer i skogen'. Det passar en växt som så gärna slår sig ner på hyggen och i gläntor.