Ängskovall

Kännetecken

Ängskovall är en ettårig ört med upprätt, ofta grenig stjälk och smala, motsatta blad. Blommorna sitter två och två och vänder åt samma håll. De är läppformade och ljust gula till nästan vitgula, och kronan har en lång pipa.

Växten är en halvparasit. Den har gröna blad och sköter själv sin fotosyntes, men med sina rötter tar den också vatten och näring från rötterna hos andra växter, till exempel träd och ris.

Var den växer

Trots namnet hittar man sällan ängskovall på ängar. Den är vanligast i barrskog och blandskog, i skogsbryn, på hyggen och på ljunghedar. Den trivs på mager och sur mark och är vanlig i nästan hela landet.

Blomning

Ängskovall blommar från juni till augusti. Ofta växer många plantor tillsammans, och då kan skogsbotten få ett ljust, gulaktigt skimmer.

I köket och i buketten

Ängskovall är ingen matväxt och ska inte ätas. Ät aldrig vilda växter som du inte är helt säker på.

I buketter håller den dåligt. Den vissnar snabbt och blir ofta svart när den torkar. Det är bättre att njuta av den i skogen.

Pollinatörer

Humlor är de viktigaste pollinatörerna. Med sina långa tungor når de nektarn längst in i blompipen. Ibland tar humlorna en genväg och biter hål på kronan för att komma åt nektarn. Då blir blomman inte pollinerad.

Kul att veta

Fröna liknar små vetekorn och har ett näringsrikt bihang som myror tycker om. Myrorna bär hem fröna och hjälper på så sätt ängskovallen att sprida sig i skogen.

Släktnamnet Melampyrum betyder ungefär 'svart vete'. Namnet syftar på att kovallfrön förr kunde hamna i säden och göra brödet mörkt.