Ängsbräsma
Cardamine pratensis
Vårens ljusa ängsblomma med skira, vita till ljuslila kronblad – ett säkert tecken på att försommaren är på väg.
Delvis ätlig
Kännetecken
Ängsbräsma är en flerårig ört med upprätt, ihålig stjälk. Vid basen sitter en bladrosett med parbladiga blad med små, rundade småblad. Stjälkbladen är också parbladiga, men deras småblad är smalare.
Blommorna sitter samlade i en klase i toppen av stjälken. De har fyra kronblad, vilket är typiskt för korsblommiga växter, och färgen varierar från vitt till ljust lila. Efter blomningen bildas långa, smala fröskidor.
Var den växer
Ängsbräsma trivs på fuktig mark: ängar, betesmarker, dikesrenar, bäckkanter och fuktiga lövskogar. Den är vanlig i stora delar av landet och kan färga fuktängar ljusa på försommaren.
Blomning
Ängsbräsma blommar i maj–juni och hör till de tidiga ängsblommorna. Blomningen sammanfaller ofta med att lövträden slår ut och att vårens första fjärilar flyger.
I köket och i buketten
De unga bladen smakar kryddigt och lite pepprigt, ungefär som krasse, och kan användas sparsamt för att smaksätta sallader. Varning: Ät bara små mängder, och bara om du är helt säker på att du har artbestämt växten rätt. Plocka aldrig okända växter för att äta.
I buketter ger blommorna en skir och lätt vårkänsla. De passar bäst i små buketter tillsammans med andra vårblommor. Plocka med måtta så att det finns kvar till insekterna.
Pollinatörer
Bin, blomflugor och fjärilar besöker blommorna för nektarn. Ängsbräsma är särskilt viktig för aurorafjärilen: honan lägger sina ägg på blomställningen och larverna äter av de växande fröskidorna.
Kul att veta
Ängsbräsma kan föröka sig vegetativt. På de nedre bladen kan små nya plantor bildas, och de slår rot när bladet ligger mot fuktig mark. Så kan arten sprida sig även när fröna inte räcker till.