Åkerviol

Kännetecken

Åkerviolen är en ettårig, ofta grenig ört med små blommor. Kronbladen är gräddvita till blekgula, ofta med en gul fläck i svalget, och de övre kronbladen kan ibland ha en svagt violett ton.

Till skillnad från den närbesläktade styvmorsviolen har åkerviolen kronblad som är ungefär lika långa som eller kortare än foderbladen, vilket gör att blommorna ser små och lite oansenliga ut. Bladen är naggade och vid bladfästet sitter stora, flikiga stipler.

Var den växer

Åkerviolen är vanlig i stora delar av Sverige. Den växer på åkrar, i trädgårdsland, på vägkanter, banvallar och annan öppen, störd mark.

Arten gynnas av att jorden bearbetas och dyker gärna upp bland grödor och i nyanlagda rabatter.

Blomning

Åkerviolen har en lång blomningsperiod och blommar ungefär från maj till oktober. Det är inte ovanligt att hitta blommande exemplar långt in på hösten.

I köket och i buketten

Blommorna kan användas sparsamt som dekoration på sallader, desserter och bakverk. Varning: växten innehåller bland annat saponiner och ska inte ätas i större mängder. Ät aldrig växter som du inte säkert har artbestämt, och undvik att plocka vid besprutade åkrar eller trafikerade vägar.

I buketten gör sig åkerviolen bäst i små, lantliga arrangemang, till exempel i ett snapsglas tillsammans med andra småblommiga ogräsväxter.

Pollinatörer

Åkerviolen pollinerar sig oftast själv, vilket är en anledning till att den är så framgångsrik som ettårig åkerväxt. Blommorna besöks ändå ibland av bin och andra mindre insekter.

Kul att veta

Enligt en gammal folklig berättelse föreställer viols blomma en familj. Det stora nedre kronbladet är styvmodern som sitter på två stolar (foderblad). Hennes två döttrar har varsin stol, medan de två styvdöttrarna får dela på en.

Åkerviolen och styvmorsviolen är nära släkt och kan korsa sig med varandra, så ibland hittar man exemplar som är svåra att placera.