Åkerbinda
Fallopia convolvulus
En slingrande ettårig ört med hjärtformade blad och små grönvita blommor. Den följer åkrar och trädgårdar och har gamla anor.
Delvis ätlig
Kännetecken
Åkerbinda är en ettårig ört vars stjälk slingrar sig motsols runt andra växter, eller kryper längs marken om den inte hittar något stöd. Bladen är hjärt- till pilformade och sitter strödda längs den kantiga stjälken. Vid bladfästet sitter en kort hinnaktig strut, som är typisk för slideväxterna.
Blommorna är små och grönvita, ibland med en svagt rosa ton. De sitter i glesa knippen i bladvecken. Frukten är en matt, svart och trekantig nöt.
Den förväxlas lätt med åkervinda (Convolvulus arvensis), som har liknande blad och också slingrar. Åkervinda känns igen på sina stora, trattformade vita eller rosa blommor, som saknas hos åkerbinda.
Var den växer
Åkerbinda finns i nästan hela landet. Den växer på åkrar, i trädgårdsland, på vägkanter, banvallar och andra platser där jorden blir störd. Den trivs i näringsrik och öppen mark och är ett välkänt ogräs i spannmål.
Blomning
Åkerbinda blommar från juli till september. Blommorna är diskreta men många, och fröna mognar efter hand under sensommaren och hösten.
I köket och i buketten
Fröna är ätliga och påminner om sina släktingar bovete och syra. Förr samlades de in som föda, men de är små och tar lång tid att samla ihop. Växten innehåller oxalsyra och ska därför bara ätas i små mängder. Personer med njursten eller ledbesvär bör vara extra försiktiga.
Varning: Ät bara åkerbinda om du är helt säker på artbestämningen. Den liknar åkervinda, som inte ska ätas. Undvik också växter från besprutade åkrar och vägkanter.
I buketter kan de slingrande rankorna ge en lätt och vild känsla, men blommorna är för små för att synas på avstånd.
Pollinatörer
Blommorna är oansenliga och lockar bara enstaka insekter. Åkerbinda pollinerar sig oftast själv, vilket gör att den sätter mycket frö även utan insektsbesök.
Kul att veta
Åkerbinda har följt människans odlingar sedan förhistorisk tid. Fröna hittas ofta i arkeologiska fynd från järnåldern, och de har troligen samlats in tillsammans med säden och ätits.
Släktnamnet Fallopia hedrar den italienske 1500-talsanatomen Gabriele Falloppio. Artnamnet convolvulus betyder ungefär "den som slingrar sig" och syftar på hur stjälken vrider sig runt andra växter.